12:e januari 2010
Konstigt det där. Haft en pissdag.
Våldgästat hos Emelie då jag under gårdagen kände mig liten på jorden och lätt överbliven.
Välkomnas på ett ypperligt sätt och diskuterar livet med dess (o)vanor.
Humöret börjar stiga..
Sen får man ett mess av en random kille (Santon).
Plötsligt är världen inte alls så dålig.
Hatar mig själv för att jag är den tjej som jag är.
Borde inte mina bekräftelser stillas av de människor som jag har runt omkring?
Stillas av mamma och Annica - familjen.
Mitt glada humör höll inte i sig allt för länge iallafall.
Skuttade iväg till volleybollen med den pinsamma tanken att;
"Idag kanske jag möter på den där killen som kommer förändra mitt liv."
(varför jag nu skulle vilja det...)
Det var tomt på volleybollen. Men de tre själar som letat sig dit spelade biljard istället. Trevligt men själslöst.
Och inte har man fått nått mess från cp-stranger heller.
Dock såg jag hans jävla hundar idag - men med annan ägare.
Återigen, hatar att jag är den sortens tjej som bryr mig.
11 januari 2010
Ställde klockan på 9.45. Inte helt orimligt med andra ord.
Steg upp vid 11.15. Typiskt mig.
Allmänt seg dag. Mycket pill framför datorn, blev medlem på ett forum - som tidsfördriv.
Ironiskt det där, ena dagen är man asstressad och vet knappt vad man ska göra med sig själv, andra sitter man i sängen och undrar om inte livet var mer än det här.
Hursom har jag bestämt mig att förbättra mina odds för socialisering när livet är trist.
Mina metoder:
1) MSN - skicka ut "promenad?"-förfrågningar.
Resultat; gick sisådär. Blev halvt som halvt bjuden på middag istället. Dock inte ikväll.
2) SMS - "promenad?" till en ledig kollega.
Resultat; fick svar först några timmar senare av en avslagen själ. Och naturligtvis det allmänt trevliga " men en annan gång..."
3) Facebook - "Jag kommer till Stockholm imorgon!?! Right!?!"
Resultat; Inga svar än. Måste nog lyfta luren och ringa Malin istället.
4) Korridoren - knacka dörr med mössa och vantar på.
Resultat; "Jamenvisst, bara vi käkar middag sen". Tack prästen (vet inte vad han heter...).
Slutanalys; Blablabla. Det var trevligt med lite sällskap iallafall! Hoppas innerligt att lärarprogrammet kommer att medföra lite tillskott i mitt annars så isolerade liv.
